ViLäser om Godnattsagor inifrån

Godnattsagor inifrån är nu även uppmärksammat av tidskriften ViLäser! Känns väldigt bra. I senaste numret (4) 2009 kan man läsa om en pappa på Kirsebergsanstalten som läst in saga (och dessutom fått måla om anstaltens besöksrum - det gillar jag!).
Margareta

Permission= biblioteksbesök. Snacka om att man blir glad!

Hur glad kan man egentligen bli av att möta en låntagare? Tilläggas bör såklart att det inte var vilken låntagare som helst. När Margareta och jag för en stund sen, av en ren tillfällighet råkade befinna oss i en av informationsdiskar samtidigt, kommer en av våra sagopappor gående!

Han berättade detta vid sista träffen, att han minsann skulle besöka Malmö Stadsbibliotek när han hade sin första permission. Familjen bor långt upp i norr så vid detta tillfälle fanns det inte möjlighet att träffa dem. Nummer två på listan blev således ett biblioteksbesök! Han ville ta sig en titt i lugn och ro på böcker som kunde vara spännande, för att sen kunna beställa dem av bibliotekarien på anstalten. Och såklart se denna fantastiska byggnad som Margareta och jag pratat oss varma om under våra träffar.

Ja, allt klappar ett litet bibliotekariehjärta lite hårdare en dag som denna!

Karin

Den glädje ett leende kan ge

Hur går det då på Kirsebergsanstalten? Medan Margareta trofast rapporterar från Fosie ligger jag efter i att redogöra från cirkeln på Kirseberg där papporna redan på torsdag är redo att spela in!

Denna grupp är en ganska nedtonad, seriös grupp som har varit lite svårare att tina upp. Det finns absolut ett stort intresse men också en hel del coolhet som gör att det går lite trögt ibland. Erfarenhet från att bli läst för när man var liten är ungefär lika med noll och flertalet av papporna har istället refererat till hur stryk var det man fick hemma och inte högläsning. Genom vårdarna har vi förstått att denna grupp är den grupp som hittills bestått av flest intagna som anses tillhöra de tuffaste på anstalterna och därmed har en identitet starkt kopplad till sin kriminalitet. Det märks som sagt en del på attityden och utifrån min bedömning framförallt i osäkerheten i att våga göra bort sig och att ge sig in i något som är väldigt främmande och som kanske inte helt passar in i den världen. Det krävs en del för att bryta igenom denna fasad. En av papporna är den typ av intagen som aktivt valt att inte prata med någon av vårdare, "plitarna", utom i yttersta nödfall. Monica, barnombud på Kirseberg blev en smula förvånad när denna pappa plötsligt kom fram och pratade med henne för att anmäla sitt intresse till studiecirkeln. Såklart mycket glädjande för oss och han har fungerat jättebra i gruppen. Hans dotter är ett knappt år och jag tror att jag kanske lyckats övertyga honom att sjunga för henne. Som sagt, när de är i gruppen med oss, så är de endast pappor.

Så, trots ovanstående tycker jag att alla de tre första träffarna har fungerat bra. Att Anders Granström var med nu den sista gången hjälpte till att få killarna att släppa loss, slappna av och börja skratta och berätta sina egna historier. Alltså succé som vanligt! Anders egen kommentar efteråt var. " Man blir så varm in hjärtat när det trots allt inte krävs så mycket för att locka fram ett leenden hos dessa killar."

Karin

Avslutning med tårtkalas

Nu har det redan gått sex veckor (!) och igår var det avslutning med härlig tårtfrossa och utbringande av en gemensam skål i äppelcider för projektet och allas insatser. Den här sista träffen kommer Anneli för att informera om Bryggans verksamhet och hon tog även upp en del av de problem som ofta uppstår för frihetsberövade föräldrar vid kontakten med barnen. Här finns uppenbarligen mycket att göra och det blev många frågor.

Dags att packa sagopåsen med böcker, skivan till barnen och den viktiga utvärderingen som vi behöver från mamman/vårdaren. Ögonen lyste av förväntan på en av papporna när han tänkte på sina barn och hur de skulle ta emot paketet. Han hade valt att läsa en vargsaga med inlagt rysligt vargtjut och var väldigt nöjd med sin inspelning.

Johan som har kontakt med Lennart Hellsing hade dessutom denna sista filmdag med sig en trevlig överraskning - alla fick varsin signerad bok av Hellsing (som vi KANSKE kan få med på ett hörn i filmen. Vi får se.)

För de som vill göra ytterligare en inspelning hoppas vi kunna komma ut om några veckor, så slutgiltigt tack och adjö behövde det inte bli. Nu väntar vi spänt på responsen från de anhöriga och allra mest barnens. Hur filmen blir lär ta sin lilla tid innan vi får veta, men förhoppningsvis ska vi kunna samla de pappor som är kvar i början av nästa år för premiärvisning. (Karin och jag har blandade känslor inför vår filmdebut medans papporna var fyllda av självförtroende!)

Margareta

ps. Och i allra sista stund kom äntligen den utlovade Ludde-boken och sagopåsen blev perfekt!ds

Femte träffen

och dags för slutlig redigering. Det här är nog den mest krävande träffen hittills eftersom vi har sju sagor att ta hand om och alla inte var helt lätta att få fason på. Papporna kan ha höga krav på hur det skulle låta, vilket i och för sig är helt ok. Men samtidigt är vi ju inte proffs och det ska ju vara en personlig gåva från pappa och inte en tiptop ljudinspelning får jag förklara.

Nå - vi börjar lite lättsamt med tipsrunda om biblioteket. Det går rätt bra och känns som om vi har fått ut vårt budskap; -"det finns mycket för er och era barn på biblioteket". Därefter fikar vi och sedan är dags för redigering.

Papporna lyssnar en och en på sin inläsning, och de flesta tycker oftast att det är en riktig rysare att höra sin egen röst. Nu ska de ska klippa bort fel och lägga in passande ljudillustrationer. Någon pappa greppar tekniken direkt, andra är mer osäkra och överlåter åt mig att sköta tekniken. Vissa inläsningar är enkla, andra lite mer komplicerade att redigera och det hela tar mer tid än vi räknat med. Tre sagor måste jag och Karin jobba ytterligare på innan nästa träff då att vi ska ha skivorna färdiga.

Karin och jag har också blivit intervjuade i biblioteksmiljö av Johan medan Peter filmat. Ljudet fick inte godkänt och vi måste göra om. Hårt slit att vara "filmstjärna"!

Margareta

Godnattsagor inifrån hjärtat!

Vi är rätt många som samlas utanför Fosieanstalten den här dagen. Förutom Karin och jag; Johan och Peter som ska filma, två skådespelare som ska agera besökande familj, en journalist som ska skriva om själva filmproceduren och ytterligare en skribent som ska hjälpa oss vid skrivandet av metodhandboken. Hur blev det så här!? Men under över alla under - det funkar.

Filmarna tar med sig skådisarna och journalisten till besöksrummet där de ska filma en sekvens tillsammans med en av papporna. Han och filmarna dyker inte upp förrän senare när vi riggat färdigt datorerna. För det idag vi ska spela in pappornas sagor! Vi använder två närliggande rum för att kunna spela in parallellt, vilket är nödvändigt för att hinna med alla sju inspelningar och som vanligt ska de pappor som väntar på att spela in pyssla ihop sina egna skivfodral.

Så kan vi äntligen sätta igång med inspelningen av sagan! Alla är fokuserade och vi blir som tidigare imponerade av deras mod och fascinerade av deras varierande prov på berättartalanger. Någon har valt att sjunga och tar i för kung och fosterland och Hans och Greta på norrländska är bara så obeskrivligt fint att man blir alldeles varm om härtat!

Margareta

Många skratt och stora ögon

blev det när Anders Granström, skådespelare och prisbelönt berättare, "intog scenen" på vårt tredje möte med papporna på Fosieanstalten. Karin och jag kan koppla av lite - den här träffen är det Anders som håller i taktpinnen. Man kan inte nog betona vikten av att berättande måste komma från hjärtat för att beröra. För att få känna på det fick papporna delta i flera mycket inspirerande berättarövningar. Stämningen blev varm (både fysiskt och psykiskt) och stundtals oerhört uppsluppen och vi var alla mycket nöjda när vi skiljdes åt. Tack Anders! Karin och jag åkte tillbaka till biblioteket för att jaga ihop fler böcker till de pappor som önskar läsa in på sitt hemspråk. De beställda böckerna har ännu inte kommit men Stadsbiblioteket har en hel del som vi kan låna och som Karin kör ut med redan idag. Nästa gång är det nämligen dags för inspelning och då vill det till att alla har hittat sin favoritsaga.

Margareta

ps. Vikten av gott fika kan inte heller nog betonas - igår tror jag vi övertrasserade en aning, men det var det värt. På en skala 1-5 fick fikat 10! ds